Mitt lilla hjärta

Världens finaste son som börjar bli så stor. Nu är det inte roligt längre att sitta upp nu försöker han nå saker att häva sig upp på. Fortfarande har han inte orken men han försöker. Och han är som en ål i sängen och he för flyttat sig åt ett annat håll när man vänder sig om. Går inte att lämna han längre i några minuter man är livrädd för att han har hittat något att stoppa i munnen eller ramlat ner i från sängen. Peppar peppar har han aldrig lagt ner huvudet när han ligger på magen. Han tar ingen "vila" utan han kämpar på att försöka komma iväg eller åtminstående vara upprättad i nacken. Det har han alltid varit och det glädjer mig. Nu har han börjat få tag i saker långt framför sig och petar på allt som han ser. Han vänder sig även om och försöker få tag på saker framför sig. Coolt att de är så små men förstår ändå väldigt bra. Det är även väldigt roligt att han skrattar mycket och blir road av det mesta. Tex gosedjuren de älskar han. Så i sängen har jag ett dussin nallar och andra gosedjur som han vill ligga bredvid. Ma-Ma -pa-pa är något vi får höra dagligen och det har hållt på med nu i 2,5 månader och det är stort. Även fast han inte vet "vem som är vem".