De flesta vänner, kan nog säga nästan alla mina vänner försvann när jag fick barn. Under graviditeten var man intressant många som ville träffa en och känna på magen. Sakta men säkert emot slutet av graviditeten började all fler och fler falla bort. Många som så gärna ville komma och hälsa på och mysa med min nykomling. När han väl kom till världen var det endas mina kompisar som är mammor/gravida och min familj som hälsade på. Och de som hörde av sig frågade hur man mådde/mår. Synd och säga det men jag klarar mig bättre utan vänner som inte hör av sig bara för man inte festar längre. Vänner växer verkligen inte på träd man får helt enkelt så ett frö med nya vänner låta den växa i mina ögon och hoppas på att de blommar ut. Förlåt för ett drygt inlägg jag är bara så besviken på folk i min krets som aldrig kommer växa upp. Dessutom sitter jag här och skäms att de umgås med småbarn. Kanske för att de tänker lika dant? Det är nog så. Tack mina nära och kära för ni delar varje minut av mitt liv och gör mig så väldigt lycklig!