En mycket bekymrad herre, sitter och tittar som en liten valp på mig. Man riktigt smälter och tycker synd om han. Samtidigt ska jag försöka hinna färdigt med och steka fläsket och göra en egen löksås. Jag räddade allt genom att försöka gunga med foten å babysittern och sjunga för honom. Hjälpte det? Nej, ta in tutten hela tiden och bära upp han. Kändes som maten aldrig skulle bli klar.